Han är inte död, han är död

Att gå vidare med livet när någon kär har gett sig av är inte lätt. Svårare blir det när man från början inte lyckades få ur sig allt och med tiden som gått sedan dess har burit med sig påminnelser av olika slag.

Dottern som till och från leker lekar med grannen om att någon dör eller när hon får för sig att säga att hon ur ingenstans är ledsen över att denne kära är död då brister hjärtat och tårarna är svåra att hålla borta.

När man är på jobbet i en vrå och hör från annat håll en röst så lik eller någon specifik mening man förknippar med personen så är det svårt att stå kvar. 

Många dagar är "bra" dagar och man tänker inte alls på det, men så dyker det upp något och man inser att man faktiskt inte kommer att få prata med eller se denna underbara människa igen.

Jag vet att jag en vanlig dag tror att han fortfarande lever och kommer att dyka upp när som helst. Jag har inte insett riktigt och processat färdigt att han faktiskt är död. Därför blir det extra jobbigt och tårarna är många när något eller någon lyckas påminna mig.

Vad har det gått nu egentligen sen du lämnade oss? 3 månader räknar jag det till, stämmer det? November den 25. December, januari och nu är det februari.

Man tar vad man har

Att gå på gymnastiken och ha Bamse och sen låta Haley ha Action har gått bra hittills. Jag har behövt haft med tvillingarna en gång och då sov de igenom första passet och sen gjorde jag en lekhage åt dem till andra passet. Där trivdes de bra med sällskap av ett Bamsebarn vars bror hade Action.

Nätterna börjar bli bättre och bättre med lite bus på kvällen för att det är svårt att somna, men annars så har det den senaste veckan i alla fall bara varit en kille som vaknat en gång per natt.

Jag ska själva ha min andra lediga helg sen jag började jobba då en av mina lediga helgen för två veckor sedan blev till jobb vilket resulterade i tre helger på rad.

Mannen och dottern tog en tripp med Eckeröbåten en dag när jag jobbade och tvillingarna spenderade en dag med mormor. När jag kom hem från jobbet väntade en överraskning då jag bara beställt en vit toblerone. Jag fick ett halsband av min älskade dotter och man.

 

Under tiden sen jag skrev sist har jag blivit en del av ännu en styrelse, denna styrelse styr upp Örbyhusdagen som återkommer varje år sista lördagen i maj. Så blir det även i år, så planeringar och bokningar är i full fart för att få till en bra 28 maj.

Imorn blir en fullspäckad dag för min del, men det ska jag försöka berätta om efter allt är över.

Idag blir sista träningspasset på steg 1 och på måndag börjar steg 2.